Shitt!
Hur kan tiden gå såhär fort! Inte ett inlägg sedan oktober 2011.
Ja endel har ju hänt sedan dess kan man väll säga. tycker det är kul att ha kvar bloggen som en slags terapi/dagbok, kul att gå tillbaka och se hur man tänkte då och vad man gjorde.
Jaa så det är slut mellan mig och K. Nu idag är jag jätteglad över det. Jag blev en person som jag inte tyckte om när jag var med honom. Jag slutade att vara mig själv.
Vägen till att vara nöjd med beslutet har varit mycket upp och ner. Den första veckan var jag jätteglad och lättad. Jag hade jättekul och festade varje dag typ. Jag kände mig fri..såsom om jag sluppit ut ur fängelset.
De följande veckorna lugnade gädjen sig lite men jag var ändå glad och hade kul, datade på som fan och var lite allmänt galen.
Sedan helt plötsligt slog det mig..pang, aj, det är slut...det finns inget oss mer, jag måste flytta, vi måste sälja, jag kommer aldrig mer att vara hans och han kommer aldrig mer att vara min.
Detta är ändå en människa som jag varit helt galet kär i. Jag kommer aldrig glömma den första gången jag såg honom. Vi hade en underbar tid tillsammans. Jag beundrade honom, jag var så lycklig, vi skrattade så mycket, han kändes som en människa som verkligen förstod mig djupt in i själen.
Helt ärigt vet jag inte vad som hände. Jag har ingen aning. Vi slutade respektera varandra, vi slutade ha kul ihop. Vi började kriga mot varandra om allting och vi var verkligen inte snälla mot varandra på nått sätt. Det var inte mitt fel, det var inte hans fel. Jag antar att när förälskelsen hade gått över så såg man verkligheten...och verkligheten är att vi verkligen inte passar ihop. Vi är så olika som 2 människor kan vara.
Sedan har det ju varit förskräckligt att bo ihop. Vi har slagits, skrikit, gråtit, kramats, sovit ihop, slängt ut varandra, ja det har minst sagt varit väldigt jobbigt.
Mitt i allt detta så började jag ett nytt jobb som jag måste sköta oxå. Tur jag har mitt jobb iaf och mina kollegor, de får mig alltid att må bra, de är fantastiska!
Men nu har jag gått igenom detta och jag har överlevt. Idag känner jag mig ganska likgiltg. Det finns inte mkt kärlek, eller hat kvar utan jag känner mest, va kul det ska bli att få flytta till min egen lägenhet och va fint jag kommer få det. Spännnde att vara singel och träffa nya intressanta människor. Jag har fått en möjlighet att lära känna mig själv igen, vem jag är och vad jag vill och inte vad nån annan vill att jag ska vilja eller vara.
Sen ska jag väll erkänna att det känns ensamt ibland. Jag är inte rädd att träffa nån ny eller att data igen. Det är nått jag gillar med mig själv. Vad som än har hänt mig, hur sårad jag än blivit, vilket helvete jag än gått igenom så är jag inte rädd för att försöka igen. För att det är trots allt värt det. Jag tar hundra miljoner gånger detta helvetet om alternativet är att inte ha fått ha dessa 3,5 år med k.
1 månad tills jag får flytta nu!! Känner dock att jag har tagit ut mig alldeles för mycket, både mentalt och psykiskt Jag har sovit över 24 timmar dessa 2 dygnen och min kropp känns helt förstörd. Men nu kan allt bara bli bättre! Nu kommer allting att ordna sig! Det är sommar snart, solen skiner, jag har ny lght, jag har nytt jobb och jag gillar nån lite i hemlighet..får väll se hur det blir..det som sker det sker, vi kan inte säga mer, framtiden är inte vår att se, det som sker det sker!
Hej då denna del av mitt liv. It was awesome ;)
Ja endel har ju hänt sedan dess kan man väll säga. tycker det är kul att ha kvar bloggen som en slags terapi/dagbok, kul att gå tillbaka och se hur man tänkte då och vad man gjorde.
Jaa så det är slut mellan mig och K. Nu idag är jag jätteglad över det. Jag blev en person som jag inte tyckte om när jag var med honom. Jag slutade att vara mig själv.
Vägen till att vara nöjd med beslutet har varit mycket upp och ner. Den första veckan var jag jätteglad och lättad. Jag hade jättekul och festade varje dag typ. Jag kände mig fri..såsom om jag sluppit ut ur fängelset.
De följande veckorna lugnade gädjen sig lite men jag var ändå glad och hade kul, datade på som fan och var lite allmänt galen.
Sedan helt plötsligt slog det mig..pang, aj, det är slut...det finns inget oss mer, jag måste flytta, vi måste sälja, jag kommer aldrig mer att vara hans och han kommer aldrig mer att vara min.
Detta är ändå en människa som jag varit helt galet kär i. Jag kommer aldrig glömma den första gången jag såg honom. Vi hade en underbar tid tillsammans. Jag beundrade honom, jag var så lycklig, vi skrattade så mycket, han kändes som en människa som verkligen förstod mig djupt in i själen.
Helt ärigt vet jag inte vad som hände. Jag har ingen aning. Vi slutade respektera varandra, vi slutade ha kul ihop. Vi började kriga mot varandra om allting och vi var verkligen inte snälla mot varandra på nått sätt. Det var inte mitt fel, det var inte hans fel. Jag antar att när förälskelsen hade gått över så såg man verkligheten...och verkligheten är att vi verkligen inte passar ihop. Vi är så olika som 2 människor kan vara.
Sedan har det ju varit förskräckligt att bo ihop. Vi har slagits, skrikit, gråtit, kramats, sovit ihop, slängt ut varandra, ja det har minst sagt varit väldigt jobbigt.
Mitt i allt detta så började jag ett nytt jobb som jag måste sköta oxå. Tur jag har mitt jobb iaf och mina kollegor, de får mig alltid att må bra, de är fantastiska!
Men nu har jag gått igenom detta och jag har överlevt. Idag känner jag mig ganska likgiltg. Det finns inte mkt kärlek, eller hat kvar utan jag känner mest, va kul det ska bli att få flytta till min egen lägenhet och va fint jag kommer få det. Spännnde att vara singel och träffa nya intressanta människor. Jag har fått en möjlighet att lära känna mig själv igen, vem jag är och vad jag vill och inte vad nån annan vill att jag ska vilja eller vara.
Sen ska jag väll erkänna att det känns ensamt ibland. Jag är inte rädd att träffa nån ny eller att data igen. Det är nått jag gillar med mig själv. Vad som än har hänt mig, hur sårad jag än blivit, vilket helvete jag än gått igenom så är jag inte rädd för att försöka igen. För att det är trots allt värt det. Jag tar hundra miljoner gånger detta helvetet om alternativet är att inte ha fått ha dessa 3,5 år med k.
1 månad tills jag får flytta nu!! Känner dock att jag har tagit ut mig alldeles för mycket, både mentalt och psykiskt Jag har sovit över 24 timmar dessa 2 dygnen och min kropp känns helt förstörd. Men nu kan allt bara bli bättre! Nu kommer allting att ordna sig! Det är sommar snart, solen skiner, jag har ny lght, jag har nytt jobb och jag gillar nån lite i hemlighet..får väll se hur det blir..det som sker det sker, vi kan inte säga mer, framtiden är inte vår att se, det som sker det sker!
Hej då denna del av mitt liv. It was awesome ;)
Kommentarer
Trackback
